Emmy's

DEN LIVSAVGÖRANDE KODEN.

 Jag vet knappt var jag ska börja eller vart jag slutade. Jag hör regnet piskandes mot mitt fönster och brusande musik från tv'n som spelas i vardagsrummet. Och jag glömde förstås. Ljudet från knapparna från datorn när jag nervöst försöker skriva ihop något som ska väcka intresse. Gjorde jag det tro?

Varje dag öppnar mamma min dörr som ett tecken för att de är dags att gå upp medan jag ligger där med kudden över huvudet och vänder mig om för att visa att jag inte vill gå upp. När jag hör mamma ropa en sista gång eftersom hon tappat hoppet så går jag upp, tar mig en dusch i hopp om att bli levande igen. 

Jag ser skylten till mitt jobb och tänker att jag är lyckligt lottad som hamnat där. Samtidigt som jag drömmer om annat. För det jag gjort på den senaste tiden är att fundera. Jag intalade mig själv för ett tag sen att jag inte mådde så bra, att det var en dålig period för mig. Men sen satte jag mig ned. Och funderade lite till. Jag kom fram till att den enda som säger att det är en dålig period är jag. Det är bara jag som kan bestämma mig för att det inte är det. 

Jag besegrade mig själv genom att knäcka koden: vilket var att jag kan styra mina tankar. Det är jag som bestämmer. Och jag bestämde mig för att det ska bli bra. Att detta är en bra tid. De är min tid som bara jag kan bestämma över. 

Jag får frågan nästan minst en gång per dag: Så vad ska du göra till höst? Sen innan jag hunnit svara så kommer frågan har du sökt till någon skola?

Nej. Jag vet inte. Och det är okej. För det är ingen stress. För vet ni? Jag har bestämt mig för att knäcka den livsavgörade koden. Att det är jag som bestämmer, bestämmer att oasvett om någon säger att jag borde börja bestämma mig och söka in till en skola. För jag vet att jag kan bestämma mig för att det kommer bli bra oavsett.

För jag har lärt mig en sak om mig själv, vilket är för mig mer värt är 3 år på en höskola. För jag kan bestämma mig för att må bra oavsett vart jag är eller om jag inte vet vart jag ska ta vägen. Under resan av ovetande så kan jag själv bestämma mig för att det är bra. 

Tänk. Att en eftermiddag förändrade så mycket. Bara för att jag tog mig tiden att tänka och att känna efter. 

 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas