Emmy's

FÖRSTA DAGEN PÅ GYMNASIET.

Är du nervös, kanske nyfiken eller exalterad för att börja gymnasiet? Denna texten är till dig. För dig som inte redan läst mitt första inlägg om hur det var att börja gymnasiet så kan du läsa det här då det var lite frächare i mitt minnet.

Jag vet hur jobbigt det antaligen känns för dig just nu. Bara några veckor kvar, snart kan man räkna ned dagar innan man står där i en fullproppad aula med ungdomar från stadens alla skolor. Alla nervösa, letandes efter sitt namn på skärmen där klasserna visas. En ny klass. Nya människor. Nytt klassrum och ett nytt skåp.

Osäkerheten. Hur ser jag ut? Står jag konstigt? Kommer jag få några vänner? Totalt övertänkande om precis allt. Egentligen kan vi komma till kritan med en gång, så slipper vi allt sådandär som inte är viktigt. Såhär är det: Du behöver inte vara orolig över någonting. Alla är precis lika osäkra och nervösa som du är. Även om det är svårt att tänka så när man väl står där och försöker att hitta någon att prata med, men jag lovar dig att alla söker efter vänner, alla vill ha en vänn precis lika mycket som du. Egentligen är det allt du behöver tänka på, att alla är öppna för vänskap. Din vänskap. 

Första dagen minns jag väldigt väl, om jag faktiskt tänker efter. Man fick genomlida dem där ur jobbiga lekarna, berätta om sig själv eller presentera andra. Nu i efterhand undrar man om någon tog in något av vad någon sa för man va så upptagen på att hålla i ordning på sig själva och vad man själv skulle komma på att säga. Lekarna kommer du inte undan tyvärr så jag kan ej hjälpa dig ur dem men i feel for you. 

Matsalen. 3 miljoner sittplatser och vart sjutton ska man sitta? Tänk att något sådant jobbigt ska man gå igenom. Jag råkade ha tur och hamnade i samma klass som några gamla kompisar som jag kunde sitta med men så är det inte för alla. Tänk om jag ej har hunnit träffa en kompis innan matrasten? Tänk om jag sätter mig först och dem jag faktiskt pratat med någon annanstans? Så mycket oro för ingenting. Jag lovar. Du hittar en vän. Prata med den, fråga till och med om ni kan äta ihop sen. Egentligen behöver det inte vara svårare än så. 

Jag hamnade själv första dagen, kompisarna hamnde i en annan grupp och ensam var jag lämnad i det öppna fältet för sökandet efter någon att sitta bredvid, prata med. Panik. Alla går bredvid varandra i ett tyst led, några börjar prata lite med varandra och lika gjorde jag efter en stund. Bara en liten fråga med en så var den totala panik som utbrutit efter gruppindelningen bara borta, eller ja. Inte helt förståss, men nästan. 

Dem första veckorna var inte roliga. Varje dag så var rummet en ända röra efter varje morgons klädpanik. Det skulle vara märke på, den skulle vara si och så. Varje dag var bara totala paniken just för att man var så otroligt fånig med om vad alla skulle tycka. En total värdelös panik. Ha inte det, inget jag kan rekommendera utan bara va dig. Precis exakt som du väljer att vara. Den bästa personen du kan vara. Släng bort alla tankar om sådant onödigt som man tror alla tänker på. Ta bort dem. Lättare sagt än gjort, ja men det viktigtaste är att du mår bra. En första dag ska vara nervös, men inte varje dag. Lycka till. 

15 augusti 2015 10:37 | VARDAG. |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas